Researchbranschen har ett problem. Det är den idiotiska definitionen av research i metodologiska termer. I kval och kvant, som det heter. Kvalitativa metoder och kvantitativa metoder alltså, om ni inte kan branschjargongen.
På grund av den här "paketeringen" av branschen säljer branschen metoder och verktyg istället för det den borde sälja, nämligen förståelse och insikter. Det är som om en byggare skulle definiera sitt erbjudande i termer av de verktyg han använder, dvs sälja hammare, sågar, spikning och sågning istället för att sälja byggandet av ett hus. Och så smart är ju byggaren att han inte bara säljer sina verktyg. Men så smart är inte researchbranschen. Den säljer glatt verktyg istället för hus. Och eftersom den har sålt verktyg istället för hus i en herrans massa år nu så har den utbildat sin marknad att köpa just verktyg istället för hus. Därför är det inte ovanligt att researchkunder hör av sig och vill köpa "fokusgrupper" eller "djupintervjuer" istället för att höra av sig för att de behöver hjälp med att förstå t ex ett fenomen, en målgrupp eller en kategori. De vill köpa en hammare, helt enkelt, och branschen säljer glatt en hammare till dem.
Undersökningsmetoder för insamlandet av kvalitativa respektive kvantitativa data (vilket egentligen är det korrekta sättet att uttrycka sig på) är inget annat än verktyg, verktyg som ska användas för att skapa förståelse för och insikt i en fråga. Researcherns uppgift är att komma till insikt och sedan förmedla den förståelsen till uppdragsgivaren. För att komma till insikt behöver researchern plocka fram olika metodverktyg ur sin låda och använda dem för att samla in information som hon sedan kan analysera. Det är egentligen ganska självklart, när man skriver det så här svart på vitt, och egentligen förstår alla det här. Ändå fortsätter både branschen och branschens kunder att primärt prata metoder.
Det betyder att fokus i många projekt hamnar på metoden istället för på syftet, vilket i sin tur betyder att värdefull tid och energi läggs på metoddiskussioner istället för på skapandet av förståelse och att projekten dessutom utvärderas baserat på hur metoden fungerade istället för på vad man har kommit till insikt om och förstått. Hur många är det egentligen som brukar diskutera snickarens hammare inför en renovering och sen utvärdera renoveringens slutresultat baserat på hur snickaren höll i hammaren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar