Organisera företaget eller organisera nätverket?

Mina dagar handlar just nu ganska mycket om att fundera på organisationsformer på en digitaliserad marknad...

Det traditionella företagets organisation är ju en sorts fördefinierad kategorisering av humankapital. Det traditionella företaget bestämmer på papper att det ska ha en avdelning för produktion, en för marknadsföring, en för sälj, en för R&D osv. - och bestämmer därefter hur många anställda som behövs på respektive avdelning. Det traditionella företaget utgår alltså från att det på förhand vet vad som krävs för att producera och sälja det som säljas ska och samlar därmed alla humanresurser i en sammansluten organisation med tydliga gränser för vad som är innanför och utanför organisationen.

Ju mer jag tänker på det ju klumpigare känns det traditionella företagets sätt att organisera sig.

Digitaliseringen har ju som bekant gett upphov till det så kallade nätverkssamhället och därmed skapat möjligheter för företag och individuella entreprenörer och producenter att organisera sig på ett helt annorlunda sätt: Nämligen att låta nätverket organisera produktionen åt dem. Det sker antingen genom idédriven produktion eller genom nätverksdriven produktion.

Idédriven nätverkad produktion handlar om att nätverksföretaget har en idé om vad som ska produceras och lägger ut den produktionen i nätverket (istället för på en marknad av underleverantörer) där alla som är intresserade - från andra företag till privatpersoner - får möjlighet att agera konsult i förverkligandet av idén. Här appliceras nätverksprocesser som crowdsourcing och assembling i nätverket för driva igenom produktionen av idén. Ett exempel på detta från mitt senaste fältarbete i New York är det det lilla nystartade klädvarumärket J. Loren som vill få till stånd en snabbt påkommen modevisning och som via sociala medier efterlyser modeller, fotografer, filmare och redigerare som vill vara med och genomföra modevisningen utan att ta betalt - och som mycket riktigt får napp från nätverket bara efter några timmar och kan genomföra modevisningen endast två dagar efter att idén har kläckts.

Nätverksdriven produktion handlar om att nätverket i egenskap av alla de interaktioner som sker i nätverket per automatik driver fram en allmän produktion som nätverksföretaget kan använda för sina egna syften. Här utnyttjar företaget nätverksprocesser som open source, wikiworking och community generation. Ett från verkligheten hämtat exempel på detta är Moskvabaserade stadsvandringsföretaget Moscow Walks som har en community om Moskvas historia och arkitektur kopplad till sin verksamhet och där intresserade personer diskuterar byggnader och platser i Moskva och delar med sig av fakta och information om byggnader och platser de själva har kunskap om - vilket är en helt oorganiserad informationsgenerering som Moscow Walks sedan kan hämta kunskap från inför sina stadsvandringar.

Än så länge är det mest producerande individer och mindre företag som organiserar nätverket snarare än det egna företaget för att producera, men ju fler stora företag som vågar släppa på den hårt hållna interna kontrollen och öppna den egna organisationens gränser mot nätverket desto fler intressanta exempel på att organisera nätverket i stor skala kommer vi att få se. Personligen tror jag att det här är ett paradigmskifte inom organisationsteori som så småningom kommer att tvinga någon att skriva om alla de där läroböckerna om hur man bäst organiserar ett företag.